Vecka 13

1727 mars 28 * (tisdag)

Vetenskapsmannen Isaac Newton begravs i Westminster Abbey. Bland begravningsgästerna finns Voltaire.

​

EH: se föregående veckas kalender.

1750 mars 28 * (onsdag)

En våldsam jordbävning skakar London.

EH: Hur mycket den mätte på Richterskalan föreligger inte!

1751 mars 25 * (måndag)

Död: Fredrik av Hessen (f. 17/4-1676), 74 år, kung av Sverige 1720-51 som Fredrik I.

Han efterträds dagen efter av Adolf Fredrik, som tar valspråket "Salus publica salus mea" ("Statens välfärd min välfärd")

​

EH: Fredrik föddes i Kassel, som son till lantgreven Karl av Hessen-Kassel och Maria Amalia av Kurland. Den 31/5-1700 gifte han sig med sitt syskonbarn Lovisa Dorothea av Preussen (f. 29/9-1680), som avled barnlös den 23/12-1705. Redan 1710 hade Fredrik inlett underhandling om giftermål med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora (f. 23/1-1688 - d. 24/11-1741). Efter fyra års väntan på samtycke stod bröllopet i Stockholm den 24/3-1715. Då var Fredrik redan känd som framgångsrik fältherre i det Spanska tronföljdskriget (1701-14), på de allierades sida mot Frankrike. Fredrik utnämndes 1716 till överbefälhavare i svenska krigsmakten, och kom detta år att, tillsammans med sin svåger, att delta i fälttåget mot Norge, och två år senare i fälttåget mot Fredriksten, där svågern blev skjuten. För att understödja sin gemåls anspråk på tronföljden lät han häkta (och avrätta) Georg Heinrich von Görtz (se Vecka 8), som var främsta stöd åt tronpretendenten Karl Fredrik av Holstein Gottorp. Efter segern över systersonen försökte Ulrika Eleonora upphöja maken till medregent, men fick inte riksdagens stöd, varav hon efter ett år som Sveriges drottning abdikerade (se Vecka 9) och Fredrik av Hessen valdes till svensk konung som Fredrik I. Redan efter några år hade Fredrik emellertid förspillt det personliga anseende han ägt vid trontillträdet. Hans försök att, i strid mot den nygrundade författningen, utvidga sin makt förstärkte endast den farliga opposition som i 1723 års riksdag lyckades driva igenom kungamaktens försvagande, varefter Fredriks roll i svensk politik var överspelad. Under sin återstående tid som svensk monark, nästan tre decennier, kom han istället att ägna sig åt andra aktiviteter som jakt, dryckeslag, och umgänge med gunstlingar och mätresser. Från 1730 ingick Fredrik ett mer stadigvarande förhållande med den 38 år yngre hovfröken Hedvig Taube (f. 1714 - d. 11/2-1744) med vilken han fick två söner och två döttrar. Med hustrun Ulrika Eleonora blev inga barn gjorda varav Sverige stod utan tronarvinge. Ett dilemma som fick sin lösning efter Sveriges misslyckade anfallskrig mot Ryssland då ryska tsarinnan Elisabet (f. 18/12-1709 - d. 5/1-1762), som förutsättning för att Sverige skulle få behålla Finland, krävde en avlägsen släkting som svensk tronföljare, varav tyske fursten Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp blev svensk kronprins. Efter Hedvigs Taubes plötsliga död i barnsäng, tog sig Fredrik en ny älskarinna, den 44 år yngre Catarina Ebba Horn av Åminne (f. 27/5-1720 - d. 21/9-1781). År 1748 drabbades Fredrik av sitt första slaganfall och från den tiden fick en namnstämpel ersätta han plats i regeringen. Efter att ha överlevt ytterligare en serie slaganfall blev dock döden honom övermäktig. Bland Fredrik I:s insatser bör nämnas att han instiftade det officiella ordensväsendet, Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneordern, avsett främst för svenska, men även utländska medborgare.

1757 mars 31 (torsdag)

Född: Gustaf Mauritz Armfelt, finlands-svensk hovman, diplomat, kungagunstling och friherre (Död: 19/8-1814)

​

EH: Armfelt föddes i Jufva kaptensboställe i Tarvasjoki i Finland. Efter att 1780 ha träffat Gustav III på kurorten Spa i i Liège, Belgien, blev han förklarad som kungens gunstling och överhopades med titlar och ärebetygelser som kavaljer till prins Gustav Adolf, direktör i Kongl. Svenska Dramatiska Theatern, generalmajor, m.m. Hans första politiska insats inträffade först 1790 då han ledde fredsförhandlingarna med Ryssland i Värälä. Efter Gustav III:s död utnämndes Armfelt till minister i Neapel av Gustaf Adolf Reuterholm, som var den starke mannen i Gustav IV Adolfs förmyndarregering. Den förbittrade Armelft planerade störta Reuterholm, men planerna upptäcktes och Armfeldt, som hunnit sätta sig i säkerhet i Ryssland, dömdes 1794, i sin frånvaro, till döden av Svea hovrätt. Domen upphävdes fem år senare av Gustav IV Adolf och Armfelts karriär tog ny fart. Han blev sändebud i Wien, befälhavare i Pommern och vid Västra armén. Då Armfelt inte kunde acceptera att en av Napoleons f.d. generaler, Jean Baptiste Bernadotte, utsågs till tronarvinge efter Karl XIII beslutade han att flytta tillbaka till Finland, som nu Sverige förlorat till Ryssland. Efter att ha lämnat Sverige för gott 1811 var Armfelt under återstoden av sitt liv i tjänst hos ryske tsaren Alexander I som dennes generaladjutant.

1792 mars 29 (torsdag)

Död: Gustav III (f. 24/1-1746), 46 år, konung av Sverige 1771-92.

​

EH: Hade antibiotika var uppfunnet hade han överlevt. Anckarströms skott på maskeradbalen två veckor tidigare var inte dödande. Den verkliga dödsorsaken var blodförgiftning och lunginflammation. Dagen därpå efterträder den 13-årige Gustav IV Adolf sin far, men på grund av sin ringa ålder tillsätts en förmyndarregering under hans farbror, hertig Karl. Men den egentlige makthavaren i Sverige blir greve Gustaf Adolf Reuterholm (f. 7/7-1756 - d. 27/12-1813), som var den mest förtrogne av hertig Karls ordensbröder. Förmyndarregeringen som styrde Sverige perioden 1792-96 kallades därför med all rätt, reuterholmska regimen.

​

1795 mars 29 (söndag)

I Wien debuterar den 24-årige pianisten Ludvig van Beethoven.

​

EH: Denne begåvade musiker, som vid denna tid var elev hos Joseph Haydn, kom att, jämte denne och W.A. Mozart, bli den tredje stora inom wienklassicismen. Beethoven bidrog även i högsta grad till övergången till romantiken.