|
Reaktioner: Det ena utesluter inte det andra Välformulerat, Herr Grefve! Dock vill jag förtydliga att jag inte har gått ur Sällskapet Gustafs Skål trots senaste tidens oroligheter! De senaste två sammankomsterna (Löfsta gård i februari samt nämnda sorgehögtid 29 Martii) har ändå känts som ett steg i positiv riktning; d.v.s. som SGS en gång var. Men problemet kanske är att vi är för många? Jag känner att t ex Beatelundsfesterna blir väl stimmiga då vi är ca 100 pers. som ska samsas på rätt liten yta och med begränsat antal sittplatser och rum (särskilt då borden plockats bort för dans efter middagen). Ljudvolymen blir ibland outhärdlig p.g.a. akustiken i salen; kineseriet och lusthuset har få sittplatser och många har sagt sig inte känna sig välkomna in när vi suttit där och spelat kort och spått i tarot m.m. Jag trivs bäst i mindre sammanhang, där man kan umgås utan att behöva skrika och där alla kan vara med i samtalen som förs, etc. Jag tycker att Gustafs Wänner är ett komplement för mindre sammankomster och där inte hela Sällskapet måste bjudas in. I och med att vi har det som en enskild sammanslutning utanför SGS, så kan ingen heller känna sig förbisedd. Hoppas jag! Denna sammanslutning är till för de som känner som vi ibland, så den är inte heller stängd på något sätt. I och med Gustafs Skåls växande antal medlemmar är det också viktigt att fler gör åtminstone ett ideellt dagsverke någon eller helst några gånger per år, för som det varit från början nu, så är det alltid vi gamla trotjänare (med vissa undantag förstås!) som gör allt från logistik till att skala 20 kilo potatis. Om man då, utarbetad som man är under själva festen, får höra en enda klagolåt från något håll, så känns det inte särdeles motiverande att göra något nånsin igen! Jag är för ett rullande schema som i tid läggs ut halvårsvis eller årsvis! Ungefär så här kan ett utskick låta: "Detta händer under året och vi behöver medlemmar som jobbar vid dessa tillfällen, så varsågod att skriv upp minst ett tillfälle när du kan hjälpa till och med vad! Det kan vara aldrig så litet men utan hjälp blir det ingen fest/kurs etc." Schemat kan finnas på hemsidan. Problemet med mail är att folk lättare kan gömma sig men hur annars nå alla 130 pers! Tankar och åsikter från Madame Lagercrantz 2008-04-06 Vart tog glädjen vägen? Tiden gick och vi i Gustafs Skål blev mer och mer inriktade på att allt skulle vara så tidstroget som möjligt. Jag som varit med från allra första början vet vilken enorm utveckling vi gått igenom men det har inte bara blivit till det bättre! Något försvann på vägen i letandet efter den mest tidstrogna maten, kläderna, frisyrerna, musiken, ljusen, porslinet och ja, allt! Vi tappade något väsentligt - kanske det allra viktigaste - glädjen, själen eller andan eller esprin kan man också säga. I jakten på det perfekta glömde vi bort att glädjas över det vi åstadkommit. Istället för att se till det fantastiska vi skapat såg vi mest till de vi inte hade lyckats med. Efter alla stora lysande Beatelundsfester var det alltid någon som klagade på att såsen var kall, musiken spelde för högt, maten räckte inte, någon bröt taffeln för tidigt och så vidare. Väldigt få personer uttryckte sin glädje över vilken stämning vi fångat och hur fantastiskt det är att se hundratals personer klädda i 1700tals kläder, stojande på en fest. Och då undrar jag - Var tog glädjen vägen? Var någonstans tappade vi esprin och den ömsesidiga respekten för varandra? Jag vill ha tillbaka just det! Fram för mer glädje i umgänget, mer skratt och glam, roliga lekar, artigheten mot varandra, försöken till att glädja varandra med att sjunga sånger, läsa roliga texter, dansa och HA KUL. Jag struntar i om en av mina sömmar är felsydd, om vi använder värmeljus i stället för stearingljus (för vaxljus använder vi inte), om vi dricker pulverkaffe, om någon stapplar fel i dansen, dricker ett glas för mycket, skrattar för högt eller råkar gå en promenad med "fel" person - allt är mänskligt och vi är människor eller hur? Istället för att gräva ner mig i försök till förklaring om varför det blivit så här så vänder jag på klacken i ett försök att skapa det jag och många med mig eftersträvar. I Gustaf III:s Wänner ska vi umgås på det sätt vi alla egentligen önskar. Alla är välkomna, vi stänger ingen ute. Men en sak är förbjudet - skitsnack, förtal och elaka rykten. Här hyllas istället esprit, mod och vänskap! Slottsfrun Marie
2008-04-05 Intolerans, nej tack! Intolerans, nej tack! Instämmer till fullo med madame Lagercrantz om att “vi som ligger drygt 200 år framåt i upplysningen, kanske kan göra både gamla och nya gustavianer en tjänst genom att ignorera detta fula tryne”, det vill säga intriger och stridigheter, som tyvärr präglat Sällskapet Gustafs Skål, inte minst det sista året. När SGS bildades för femton år sedan (före min tid) var målsättningen att ta fasta på det bästa av 1700-talets idéer om tolerans, vidsynthet, fördomsfrihet och inte minst att se varje individs olikhet som en tillgång. När jag själv blev medlem för tio år sedan upplevde jag att den andan levde och frodades. Har själv många ljusa minnen från massor av trevliga sammankomster och vill absolut inte förringa SGS:s betydelse för mig personligen. Men, när tolerans blir intolerans, vidsynthet blir trångsynthet, fördomsfrihet blir fördomsfullhet, och individens olikhet upplevs som ett hot (av vissa), då är det dags att gå vidare. Gustaf III:s Wänner är en liten samling som älskar den Gustavianska epoken, men vi är absolut inga elitistiska nördar. Vi ställer inga krav om ett viss mått av historiska kunskaper, det man inte kan, det kan man lära sig (vi skulle kunna bilda studiecirklar om intresse finns). Vi vill göra roliga saker som fester (där det inte bara dansas menuett) och resor till historiska platser. Vi vill umgås och med ömsesidig respekt kunna utbyta åsikter, och vill definitivt inte veta av intriger och streberfasoner. Tycker du frihet, vidsynthet och tolerans i 1700-talets anda låter lockande är du välkommen att uppleva historien med oss. Upplagd av Grefven 2008-04-04 Lust och fägring stor! De som till dags dato är involverade i Gustaf III:s wänner, kommer alla ifrån Sällskapet Gustafs Skål (och före 1993 från Sällskapet Gustavianerna m fl 1700-talssällskap), men p.g.a. stridigheter och intriger det senaste året, har nu några av oss fått nog av detta och för att återuppväcka lusten, leken och det sköna i detta sekel, vill vi med denna samlingsplats söka finna det vi en gång föll för i den sena 1700-talsvärlden. Intriger och kotterier frodades visserligen i såväl det gustavianska svenska hovet som i de europeiska, men vi som ligger drygt 200 år framåt i upplysningen, kanske kan göra både gamla och nya gustavianer en tjänst genom att ignorera detta fula tryne. Det är min förhoppning och min förvissning! Gustafs Skål! Upplagd av Madame Lagercrantz |