|
2010-03-21 Utdrag ur boken "Vid hovet och på adelsgodsen" av Nils Erdman Stockholm 1926 År 1780 "I början av oktober återkom Gustaf III från sin badresa till Spa. Mycket folk samlades på Gripsholm för att hälsa honom. Han firades med tragedien Regulus och en komedi av Sainte-Croix, som uppgavs vara skriven av Oxenstierna, till vilken en vacker snusdosa lämnades i present. Drottningen skänkte sitt gemål kronprinses byst av Sergel - och alla damer buro Mirsa, guldörhängen som kungen givit dem, - ganska fula menar Ekeblad, och "av intet stort värde". Han vill dock skaffa Brita ett par av dessa franska leksaker, "som gammalt folk redan länge burit i Sverige". Juveler i öronen äro omoderna, men bäras i koljéer och urkedjor. Kungen har köpt en briljantkedja för femton- à tjugutusen écus, och Sparesan lär ha kostat 30.000 rdr." Hovets damer slåss ständigt om kungens gunst och särskilt de tre gracerna - grevinnorna Höpken, Meijerfelt och Löwenhielm. Det finns en "gudinna" till, den fjärde gracen om man så vill, Eva Löwen. Hon ansträngde sig hårt för att återvinna sin plats som kungens gunstling och lyckades också. I november 1780 lyckades hon få plats nära kungen vid samma bord som Ekeblad. Det var vid en av de intima och exklusiva hovsupéerna i smårummen. Ekeblad skriver om supéerna. Annars dukas supéerna i en genom ett skrank till matsal avskild del av lilla galleriet, med sex småbord à la mode de Bruxelles, vartdera för sex personer, "men ingen mat på dem, utan en långer lista innehållande vad mat som finnes utanför, vilket man då efter behag låter hämta åt sig. Det är med ett ord, ej synnerligen roligt." Jaha - då vet vi det. Örhängen är ur modet för oss som bär 1780-tals kläder - men det kan man nästan förstå utav de målningar som finns från den tiden, få av damerna bär örhängen och inte alls mycket smycken överhuvud taget.
Slottsfrun Marie |