2009-02-27

På tal om spöken och vandringar på Löfstad Slott

​

På Slottsfrun har vi tipsat om boken Herrgårdsspöken av Peter Ullgren. Det är en underhållande bok som tar upp alla möjliga sorts spökerier på slott och herrgårdar. Löfstad slott finns omnämnt flera gånger och verkar vara ett känt spöktillhåll. Gustaf III:s Wänner var ju med på en spökvandring där i början av januari. En vandring där många underligheter hände och mot slutet av vandringen såg flera av oss en svart dam sakta gå förbi längst bort i korridoren, hon verkade titta på oss och fortsatte sedan rakt fram. Någon svart dam finns inte beskriven däremot sägs Sohpie von Fersen, gift Piper spöka på Löfstad och ibland även på Penningby i Uppland (dit har vi planerat en resa i höst). Hon beskrivs som gråaktig och glasartat genomskinlig och varslar alltid död.

​

I ett kapitel berättar Peter Ullgren att Stockholmstidningen samlade in svenska folkets spökhistorier 1938 och så här berättar signaturen "Alun", en man som mött slottets grå dam. "Ingen kan riktigt säga, hur hon ser ut, men hennes dräkt är lysande grå och med anledning av detta vill en del folk tolka henne vara Axel von Fersens olyckliga syster, grevinnan Piper, en gång hertig Fredrik Adolfs ungdomskärlek och intim väninna till drottning Hedvig Elisabeth Charlotta. Vid det Fersenska modet misstänktes hon av pöbeln vara sammansvuren med sin broder och ha blandat gift i kronprins Karl Augusts mat och lyckades fly från Stockholm i roddbåt ut till Vaxholm. Sedan hon erfarit broderns hemska död återvände hon ej mer till Stockholm utan drog sig tillbaka till Löfstad för sin återstående levnad.

​

Grå damen bådar alltid död. När hon visar sig vet man att det snart därpå följer ett dödsfall. Så var det, när Löfstads sista härskarinna, fröken Emélie Piper, dog och så var det även i vintras. Då bådade hon bortgång för en av slottets trotjänare. Det var tidigt på julaftons morgon. Nere i parken var det ännu alldeles mörkt och jag kom från ladugården och skulle upp på slottsgården, berättar den man som såg henne i vintras. När jag kom nere vid dammen, inte långt från monumentet över greve Axel von Fersen, kom någon emot mig. Jag trodde det var någon av tjänarna, men när hon kom närmare såg jag att det var HON. Hon stirrade på mig med sina stora ögon och jag blev som förstenad. När hon gått förbi vände hon sig om och såg upp mot slottet och så försvann hon. När jag kom upp till slottet talade jag om vad jag sett och några dar efteråt var den gamla mamsell död. Mannen går aldrig mer genvägen över slottsdammen och han talar inte gärna om sitt möte med den grå damen. Den gamla trotjänaren Eriksson, betjänt på Löfstad sedan många decennier, har också mött henne och ingen på hela godset förnekar existensen av den gråklädda grevinnan, som själv så olycklig i sitt liv tycks ha fått uppgiften att efter döden varsla död för de levande på Löfstad."

​

Mer spökhistorier senare..... Slottsfrun Marie