|
Invigning av Sanderumgaards engelska trädgård - Den romantiske haven den 25 maj 2010Efter en lång resa till Danmark kom vi äntligen fram till Sanderumgaards slott där vi blev väl mottagna av Susanne och Erik Vindh. Slottet var ett vackert rött slott med 2 långa flyglar i korsvirkesstil som bredde ut sig till höger och vänster om uppfarten. Allt var väldigt vackert och som hämtat ur sagorna. Vi blev omhändertagna av 2 damer från Sanderumgaards trädgårdsvänförening. De visade ner oss till personalköket där vi fick äta läckra smörgåsar och självklart danska wienebröd och andra godsaker. Mätta och belåtna gick vi tillsammans ut på en rundvandring i parken. Den var helt bedårande och verkligen romantisk i sin 1700tals anda med 16 hektar park med 8 lusthus och en kanal som slingrade sig runt hela parken. Vackra välvda träbroar där trädens grenar hängde ner som valv över bron. Det var ljuvligt att gå där, trots att det blåste och var lite kallt. Men vi hade tur… solen kom fram och det kändes verkligen som den här dagen skulle bli ett minne för livet. 
Efter promenaden var det dags att klä om och när alla var klara så tillbrinade vi en timme nere i personalköket tillsammans med musikerna och poeten samt de andra ur personalen. Vår vardinna Susanne var tillsammans med drottning Margarethe och 20 ur hovet och åt lunch uppe i huset. Vi såg alla genom fönstren, som satt högt upp, hur drottningens bil körde fram till entrén och vi kändes oss verkligen som herrskap och tjänstefolk. Så här måste även kökspersonalen ha känt långt tillbaka i tiden när dom fina gästerna kom på besök. Under tiden vi väntade, ställde vi oss och danstränade i en hall bakom köket. Det var trångt men det gick. Det kändes skönt att hinna gå igenom danserna eftersom det inte hade funnits tid till det innan. Till slut blev vi ombedda att gå upp till salongen… vi skulle få, lite informellt, träffa drottningen. Vi gick alla upp parvis och ställde oss i salongen och efter en liten stund kom drottningen in. Hon såg så fräsch ut i en vacker dräkt och hatt. Hon log och sa: -”oj, vilka vackra dräkter”. Hon kunde inte slita blicken ifrån oss. Sen fick vi alla gå fram och hälsa, en och en, innan vi ställde oss borta vid altandörrarna. Utanför altanen bredde sig en stentrappa ner till en enorm gräsmatta som slutade vid kanalen där det låg en roddbåt. På gräsmattan stod det 350 speciellt inbjudna gäster och pressen. Susanne kom fram och bad oss gå ut och vi undrade om det verkligen skulle vara så att vi gick först… och det var det. Vilken ära! 
Dörrarna öppnades och vi gick parvis ner för trapporna och ut på gräsmattan. Musikerna spelade en fanfar och det gick ett sus av häpnad över publiken och sen började alla spontant att klappa händerna. Vilken känsla… det måste vara så här det känns precis innan man svimmar. Men ingen av oss gjorde det. (som tur var) Känslan var enorm, leendet var äkta och man bemöttes med beundran och hänförelse. Tänk att vårat intresse i 1700talet kan ge sån effekt, till alla dessa människor som måste ha både sett och varit med om så mycket. Vi gick ner och ställde upp oss, förutom Jan och Bettan som satte sig i roddbåten. Därefter kom nästa fanfar när drottningen tillsammans med Susanne och Erik gick ner för trappan och ut på gräsmattan. Drottningen hade en sittplats under en paviljong precis vid kanalen, mittemot hennes paviljong stod en annan paviljong där musikerna stod och spelade. När drottningen hade satt sig började trumpeten att ljuda och det var såååå vackert. Han vände sig till drottningen och även till oss och det var som tonerna tog tag i var och en av oss och förde oss till en annan planet.
Efter talen gick drottningen och invigde parken genom att klippa av den vackra blomsterrepet som var fäst vid båten. Sen var det dags att gå runt och mingla. Men vi fick inte mingla så länge eftersom 8 av oss skulle gå in i parken, till ett speciellt ställe, för att dansa. Jan och Bettan rodde runt i kanalen några av oss andra skulle gå till en annan del av kanalen och ro i den båt som fanns där. Vi andra gick för att dansa. När vi kom fram blev vi alldelens häpna. Där stod ett 30 tal journalister från både tidningar och tv och väntade. Vi hann inte ens värma upp, strax därefter kom den häst och vagn som drottningen åkte runt i tillsammans med Susanne. Vagnen stannade och vi började dansa. Dom var kvar tills hela dansen var över, sen fortsatte dom vidare in i parken. Vi blev intervjuade av journalisterna och sen fick vi fortsätta att dansa när dom olika grupperna av gäster kom förbi. Det hela avslutades med att vi fick gå och äta buffébord tillsammans med gästerna. Solen var framme ända tills dom sista gästerna gick, därefter gick den i moln och det började blåsa upp. Vilken otrolig tur med vädret och vilken otrolig dag! På kvällen blev vi alla bjudna på middag i slottet och vi fick äta den mat som man bjudit drottningen på. Vi hade en trivsam kväll tillsammans med värdparet och njöt verkligen av deras sällskap och den vackra omgivningen. När kvällen kom var vi alla mycket trötta men otroligt nöjda med dagen. Tack Susanne och Erik för en helt underbar dag och för att ni tog så väl emot oss och fick oss att känna oss som hemma i ert vackra hus! Vid pennan Maria Länkar Drottning Margarethe inviger (film från DTV2) |
