Några regler för en trevlig middagssittning från 1700-talet

Idag när vi vill bjuder till privata middagar vill vi självklart duka vackert men vi bryr oss inte så mycket om rang när vi placerar gästerna kring bordet utan det viktiga är att alla ska trivas tillsammans . 1700-talets personer hade däremot en del regler att hålla sig till och det finns flera böcker skrivna i ämnet och de tar också upp regler för den artige värden och gästen. Regler som gäller än i dag – även om vissa är så grundläggande att vi idag får dem med oss redan från dagis. Här kommer en liten uppfräschning i ämnet.

På 1700-talet var det inte lika enkelt. Bordsplaceringen var omgiven av så strikta etikettsregler att det blev nästan omöjligt att placera folk vid bordet utan att någon kände sig förfördelad och sårad över att inte blivit placerad efter sin rang. Reglerna lättades upp något under senare delen av 1700-talet men fanns ändå kvar långt in i 1800-talet. Bordsplaceringen kunde ställa till många problem och ett exempel är hur Sergel tvangs äta vid ett särskilt bord när han var med Gustaf III vid hans Italienska resa.  Sergel var inte adlig och fick istället för att sitta vid kungen och de adliga herrarnas bord, äta tillsammans med betjäningen.

Under senare delen av 1700-talet börjar vår ätstandard växa fram. Nu blir det opassande att äta med fingrarna och det blir obehagligt att äta soppa ur samma skål, för att inte tala om hur pinsamt det var när någon snöt sig i bordsduken. Förändringarna i bordskicket var motiverade av hälsa och hygien. Då  var det inte självklart i alla kretsar hur man skulle uppföra sig vid middagarna. Inom högre borgerskapet och aristokratin fick barnen uppfostran i hemmen men inom lägre borgerskapet var dessa regler inte vanliga och med medelklassens ökade levnadsstandard blir det allti viktigare hur man uppför sig. Böcker utkommer i ämnet och vi kan tycka dessa regler är väldigt grundläggande idag men man inser då vilka klasskillnader som fanns. Reglerna går ut på att varje person ska vara behagfull och korrekt mot sin omgivning och därför finns det uppskrivet regler för hur både värden och gästen bör uppföra sig. En del av dessa regler förtjänar att upprepas än idag.

Här finns några regler som en artig kavaljer bör följa till damernas lycka. Gjorde alla så här och därtill var en duktig konversatör skulle alla middagssittningar bli en fröjd.

Kavaljeren bör visa sin kvinnliga granne tusen små uppmärksamheter och...

• ifylla hennes glas utan att likväl tvinga henne att tömma det

• räcka henne allt vad hon behöver

• undvika att på något sätt blifva efterhängsen eller besvärlig.

• efter måltiden bjuda henne sin dam armen för att återföra henne till salongen

För den artige gästen finns det fler regler för hur man skulle uppföra sig korrekt och värdigt.

Den artige gästen ska inte...

• äta som en varg

• tala med munnen full av mat

• stoppa kniven i mun

• smacka och sörpla

• suga på t ex kycklingben eller slicka tallriken med brödet

• snyta sig i bordsduken

• fylla en kopp eller glas till randen ty det förråder dålig smak

• inte hålla besticken långt ner utan längre ut och inte med hela handen, endast med fingrarna.

• sitta för långt från bordet det anses ohövligt – ca 7-10 cm rekommenderas.

• luta sig tillbaka på stolen utan sitta rak i ryggen·.       

Vid större middagar är det endast de av lägre rang som bryter taffeln – denna regel är kanske till för väldigt stora officiella middagar – inte den lilla privata intima middagen.

Slutligen finns också regler som värden hade att iaktta för att vara en behaglig person och få sina gäster nöjda och glada.

Värdens regler...

Han bör presentera gästerna för varandra och särskilt tala om vad som utmärker en var här i världen - genom stånd, värdighet, lärdom eller sin konst. Det är hans plikt att se till att samtalsämnet är passande och att ingen av gästerna blir påstridig, onykter eller börjar samtala kring politik. Han bör samtidigt se till att tjänarna sköter sig, att bordet är rätt dukat och om det är middag med dans bör han och om det finns söner i familjen, åtminstone se till att dansa med alla damerna en gång. Han bör aldrig placera okända människor bredvid varandra, inte heller sådana som göra varandra ledsnad eller ej passa för varann. Han bör visa sina gäster ett vänligt ansikte och muntra dem till glädje och munterhet.

Här finns en sak som vi idag inte följer och det är ”Han bör aldrig placera okända människor bredvid varandra..” . Idag gör vi ju gärna det för att alla ska lära känna varandra men det var otänkbart under 1700-talet. Däremot att vara vänlig, munter och omtänksam kännetecknar en god värd även i våra dagar. Om också gästerna gör sitt bästa för att vara trevliga och sin omgivning till behag så blir festen garanterat lyckad.

Slottsfrun Marie

​

​