Ormtungor och visiter

2010-04-18

De unga fröknarna Hierta ha ormtungor, som de ärft av modern och en falskhet lika ypperlig som hos fadern. De roa sig med att pina och bry sina väninnor genom att tala illa om dem och påbörda dem älskare, ehuru själva "fort engageantes". Om den gäller för övrigt detsamma som om de galanta förknarna Ulfsparres vanor, fast den yngsta är olik systrarna, ljuc ovh sällsynt skön. De anstränga sig även, skriver Ekeblad, "allt vad tygen hålla att imitera stockholmsspråket, och de söka lura en, att de varit tongivande i huvudstaden". Men det lyckas ej, ty en landsortsdam, som lägger sig till med air, blir en "précieuse ridicule". Ekeblad är mycket förargad på dem, och han anmärker, att då generalsfamiljen efter tre års frånvaro besöker Stohla, skickas en betjänt, som anmäler deras ankomst.

När man läser dessa och liknande uppgifter av Ekeblad, bör man erinra sig, att han ej själv haft tillfälle att kontrollera dem. Ofta äro de skvallerhistorier, som han ej tror på men återger med reserverad ironi.

Madame De Merteuil Seducing Cecile Volange, Illustration from "Les Liaisons Dangereuses" Giclee Print På egendomen Roo i Mellby socken och Kållands härad var en annan Hierta, hovmarskalken Per Filip den förres kusin, bosatt och hans son, den blivande landshövdingen i Skaraborgs län; Johan Adam, född 1749, äktade 1786 Ekeblads tre år yngre syster Ebba Maria. /......../ och när paret Hederstierna infinner sig tillika med fröknarna Hierta, Mme Gyllenhaal och Mme Frölich, är skvallret igång. Endast majoren tiger.

Seden att före visiter och uppvaktningar låta annonsera den stora och högtidliga tilldragelsen, var ganska allmän och även ganska nödvändig på landet, enär man i vardagslag höll sig litet slarvigt klädd, helst neglige, och gärna trivdes i en till malpropreté gränsande oordentlighet. Så t.ex. hos farbrodern onkel Claës Kristoffer Ekeblad på Munstorp i skånings härad vid Skara, hans överlöjtnantsboställe. När Claës Julius överraskar famljen, är tantens dräkt under all kritik och onkelns föga bättre. Middagen är ganska god , men i rummen härskar en otäck stank och en obeskrivig villervalla. Grevinnans kmammare liknar ett babelstorn av alla möjliga ingredienser. "Där var samlat sängdräkter, kokkärl, nödvändighetsmöbler, sönderslagna speglar, spinnrockar, talgljus, skrin m m vilket jämte alla differenta lukter gjorde att jag ej kunde trivas därinne--- erkänner gästen--- utan nöjde mig med att vara ute på gården och i salen, på det jag ej skulle dö under den lilla stunden som jag passerte där.