Hedvig Elisabeth Charlottas kommentarer i sin dagbok angående den nyss införda Svenska dräkten 1778

Herrarnas svarta och eldröda dräkt är i sanning föga klädsam, den består av an mycket kort eldröd väst, som dock sällan är synlig medan jackan för det mesta är igenknäppt. Denna jacka är svart med eldröda band uti alla sömmar och fodrad med samma slags färg. Den är inte längre än att man då sträcker ner armen den räcker till handleden. Ovanför ärmen finnes i tungor utklippt uppslag, som är det betecknande för dräkten. De som en äro adelsmän eller hava kunglig fullmakt, hava detta uppslag oklippt. Kortbyxorna äro också svarta med eldröd bandrosett vid knäet i stället för spänne. En likadan rosett bäres också på skorna. Över den igenknäppta jackan bäres ett eldrött skärp. Om den däremot är oknäppt bäres skärpet över västen. Till västen för även en kappa, som är så lång att den räcker till knäveckan och så vid att man kan svepa den om sig. Den draperas genom att den fästes i skärpet vid vänstra sidan. Hatten är rund med ena sidan uppfästad med ett spänne och flera plymer. Herrarnas galadräkt är vit, kantad och fodrad med vitt. Mången anser den synnerligen smaklös. Kavaljerna i sina vita och röda galadräkter liknades vid teaterherdar.

Hon fortsätter att kommentera även damernas dräkt.

”Damerna skola alltid bära svart kländning, tyget får de välja efter egen smak bara de hålla sig till färgen. Den består av en kjol som bärs över små pocher, ett lif som snöres i ryggen, en lång tunique, utan veck på ryggen. Den faller jämnt efter livet, ärmarna äro utav vit gas uti bubblor, med sex remsor av samma tyg som känningen, hopfästade på mitten av ärmen med veck av samma tyg, som således skiljer remsorna i två delar. Detta slags ärmar äro dock endast för hovet presenterade damer. Övriga damer bära helt svarta, veckade ärmar. Släpet som hänger långt ner på marken är på båda sidor uppfästat med en knut av samma slags tyg. Hela klänningen och kjolen äro mycket enkelt garnerade med några veck av samma slags tyg. Till klänningen hör en hög krage, som går ner till mitten av bröstet, där den fästes med en bandrosett, som ser ut att samtidigt hålla upp klänningen. Den är av samma färg som garneringen. På ärmarna äro vid handleden blonder eller spetsar samt veckade band av samma färg. Slutligen hör till dräkten även ett skärp av samma färg som garneringen med flera vårdslöst nedhängande ändar. Hårklädseln blir fortfarande efter det franska modet, som med sin oändliga mängd plymer passar bra ihop med klänningens snitt. När damerna är i gala bärs en vit kjol och ett vitt liv, garneringar och övriga klänningen är då eldröda. Dräkten har den förtjänsten att vara mycket bekväm och vi slippa dessa stora panier som gjorde oss lika breda som långa.

​

Slottsfrun Marie