1700-talet var som bekant ett innovationernas och vetenskapernas sekel. Det namn som brukar nämnas i främsta rummet härvidlag är Carl von Linné och kanske ett par till. Nämn emellertid Torbern Bergmans namn och de flesta stirrar tomt. Så borde det inte vara – Torbern Bergman var på flera sätt en vetenskapens genombrottsman och en av den moderna kemins grundare. Utan hans insatser hade vår vardag sett betydligt annorlunda ut jämfört med vad den faktiskt gör. Bergman var exempelvis den som upptäckte kolsyran varför han räknas som läskedryckens uppfinnare.
 Torbern Bergman var en av våra mest banbrytande vetenskapsmän under 1700-talet. (Målning av Lorens Pasch den yngre)
Torbern Olof Bergman föddes i Låstads socken i Västergötland 1735 och avled under en vistelse vid Medevi brunn i Östergöt-land 1784. Han rankas som en av våra stora naturfors-kare och kemister men skulle enligt föräldrarnas - kronobe-fallningsmannen Barthold Bergman och hans maka Sara, född Hägg - önskan egentligen ha blivit präst. Sedan han anlänt till Uppsala universitet 1752 började han således läsa teologi och filosofi men visste redan att hans håg mer stod åt det naturveten-skapliga. Carl von Linné Det var Bergmans lärare vid Skara gymnasium, Sven Hof, som väckte adeptens intresse för naturvetenskapen i allmänhet och botaniken i synnerhet. De ämnen han kom att läsa i Uppsala blev sedan botanik, matematik och entomologi. Genom sina entomologiska – det vill säga insektsrelaterade – studier blev han sedan bekant med den store Carl von Linné. Linné berömde Bergman för ett verk denne författade om iglar, och tack vare samma verk blev den senare också belönad av Svenska vetenskapsakademien som han själv vann inträde i 1764; hans inträdestal hade, vilket över-raskade de flesta, rubriceringen Möjlighet att förebygga åskans skadeverkningar. Prisad blev Torbern Bergman även för en upptäckt om frostfjärilars liv och leverne, vilken blev till stor praktisk nytta för fruktodlare som ville skydda sina träd från larvangrepp. Internationellt erkännande Bergman disputerade även i astronomi – dåtidens forskare skulle ju helst vara mångsysslare – samt grundade Kosmografiska sällskapet i Uppsala. Genom detta utgav han Physisk beskrifvning öfver jordklotet, som översattes till flera språk och blev en av de första moderna läro-böckerna i geografi och som sådan internationellt inflytelserik. |
Härefter blev Torbern Bergman docent i fysik och kom då bland annat att forska i meteorologiska fenomen såsom norrsken, åska, kornblixtar och regnbågar. 1764 resulte-rade så Bergmans mångahanda mödor i att han, som redan omtalats, invaldes i Kongliga Vetenskaps Academien. 1767 utsågs han till professor i kemi och farmakologi vid Uppsala universitet. Han lät för egna medel modernisera institutionen i kemi. Inom kemin slog Bergmans talanger ut i full blom och han svarade för en banbrytande insats genom att grundlägga den kvalitativa och kvantitativa kemiska analysen. Därmed fick han också internationellt erkännande som kemist. Han erbjöds bland annat en tjänst hos konung Fredrik den store i Preussen, men då ingrep Gustaf III för att Bergman skulle bli kvar i Sverige. Läskedryckens fader Om Torbern Bergman kan det vidare sägas att han ut-vecklade affinitetsläran genom att upprätta relevanta tabeller. Han anses också vara den som upptäckte kolsyran och hur man skulle bära sig åt för att skapa mineralvatten på konstgjord väg. Därmed anses han också vara läskedryckens fader. Bland Torbern Bergmans bedrifter märks också att han författade arbetet Handbok i mineralogi och var den förste som skilde mellan organiska och oorganiska ämnen. Även om Torbern Bergman alltså på flera sätt svarade för briljanta vetenskapliga insatser och på en del områden var före sin tid, var han efterbliven i ett avseende – han omhuldade den så kallade flogistonteorin, det vill säga hypotesen att alla brännbara ämnen innehöll ett ämne som gjorde att de fattade eld, nämligen flogiston. Fransmannen Antoine Laurent de Lavoisier kunde dock på 1770-talet visa att detta var trams och att eld uppstår vid oxidation, det vill säga vid reaktioner med luftens syre. Möjligen är det Bergmans fasthållande vid flogistonteorin som gjort att han hamnat i skymundan av vetenskapsprofiler som Linné och Polhem. Vattenindustrins grundare Som torde framgå av ovanstående var Torbern Olof Bergman under alla omständigheter en minst sagt flitig man med många järn i elden. Till sist blev det för mycket, och Bergman avled i förtid under en vistelse vid Medevi Brunn i närheten av Motala i Östergötland i juli 1784 dit han farit för att vila upp sig. Han efterlämnade änkan Margareta Catharina född Trast, som han gift sig med 1771. Förutom allt som ovan nämnts om Torbern Bergmans gärning bör också framhållas att han räknas som den svenska vattenindustrins grundläggare och att han vederfors den sällsynta ynnesten att som en av tre svenskar inväljas i Franska vetenskapsakademien. De båda övriga var Carl von Linné och Pehr Wilhelm Wargentin. Torbern Bergman var slutligen en av de första att utses till riddare av Vasaorden. Han var ävenledes en skicklig lärare. |
