|
Gustaf III:s hovliv på Gripsholms slott 
Gustaf III längtade ständigt efter lantlivets lugn och kanske berodde det på att han var levde vid ett stormigt hov där intriger och ständiga konflikter inom familjen tillhörde vardagen. Från början åkte han med hovet ut till Ekolsunds slott men det blev snart för trångt när hovet utökades med allt fler uppvaktande damer och herrar. Då började kunden undersöka om Gripsholms slott kunde vara ett alternativ och han åkte ut med hovintendenten Jean Erik Rehn för att se om man kunde iordningställa slottet för vistelse där. Första gången kungen åkte dit var i augusti 1773 och i ett brev till sin bror Hertig Karl skriver han; "Jag är här sedan i tisdags och vandrar bland mina förfäder. Jag inbillar mig ha återvänt till Gustaf den förstes tid och detta bereder mig ett obeskrivligt nöje". Under åren blev det många resor till Gripsholm till kungens stora nöje men hovfolket tyckte inte alltid likadant. Under åren 1773 - 1785 vistades hovet där både under sommarmånaderna och vid jultiden. Gripsholmsperioderna räknas som det gustavianska hovets mest glansfulla tid. Men hur tog man sig dit? I våra dagar tar det kanske en timme från Stockholm med bil men då var det ett helt företag att ta sig ut. Förutom att det kunde vara 50-60 personer från hovet så skulle tjänstefolket, all packning och dessutom möbler köras ut till slottet. Åkte man landvägen kunde det gå åt många hästar och vagnar, det finns en uppgift att det år 1775 gick åt 95 hästar och 21 vagnar för att transportera alltihop, bara kungens garderob krävde 6 hästar. Dessutom hade man en egen vagn för att transportera kungen säng - den s.k. sängevagnen. Vilket spektakel det måste ha varit när dessa ekipage åkte Hornsgatan ut och via Hornstull ut på landsvägen! Färden gick sen via Fittja gästgivargård, Södertälje och Kumla gästgivargård. Kungen provade också att resa sjövägen då i en stor slup med många roddare eller med den kungliga jakten Amphion. Vanligtvis tog resan ett och ett halvt dygn, högst två men var det motvind eller dåligt väder kunde det ta upp till 4 dagar. Väl framme så skulle alla inkvarteras och det betydde en hel del problem. Eftersom Gripsholm inte hade tillräckligt med "ståndsmässiga" rum för alla personer blev det mycket avundsjuka och irritation bland hovets medlemmar när alla inte kunde tilldelas lika eleganta sviter. Slottet hade byggts ut med 197 rum och på en bevarad planritning i Kavaljersflygeln finns anteckningar om vart var och en skulle bo. Trots utbyggnaden fick inte alla plats och en del personer fick inkvarteras i Mariefred, som vid den här tiden hade 477 invånare.
Konditorvaror kunde bakas på slottet och det lagades mat i kronoköket, som inreddes 1773. I Kungliga hovförtäringens originalanteckningar kan man läsa om allt som serverades varje dag. Vid en helt vanlig kunglig taffel den 25 oktober 1784 serverades det följande rätter: - soppa på kalv, höns och oxkött - kabeljo, kalvkött och fågel av olika slag (tjäder, kyckling, kalkon, anka) - tryffel och oliver - grönsaker (ärtor, bönor, blomkål) - makaroni tillredd med parmesanost, smör och mjöl - sallad av selleri, huvudsallad, endiver och oxtunga - bakverk - syltsaker, vindruvor, citroner Detta sköljdes ner med 26 buteljer vin och 14 krus måltidsdricka. På kvällen gick det åt ytterligare 26 buteljer till bischoffen och 6 buteljer punch. Livet på Gripsholm var ändå rätt behagligt. Dagen började med frukost, som intogs på rummet. Efter frukosten brukade damerna stanna på sina rum för att läsa, skriva brev och kanske ta emot besök av hovets herrar. Kungen höll lever varje morgon och sedan konselj och gav audiens varje dag. Efter konseljen gick kungen gärna ut några timmar eller red på jakt. Middag serverades klockan ett eller två. Under den ljusa årstiden kunde kungen promenera eller rida ut efter middagen för att sedan dra sig tillbaka till sitt rum som låg högst upp i Vasatornet. Mot kvällningen började man tända vaxljusen i nedre salongerna och då var det tid för högläsning i drott-ningens blå salong. Gustaf III älskade högläsning och man läste ofta fransk skönlitteratur, memoarer eller historia. Under tiden ritade kungen på sina byggnads-planer för olika slott och trädgårdar medan damerna handarbetade. Ibland lyssnade man på musik och Uttini gav konserter med hovkapellet. Men då som nu hade man olika musiksmak och de äldre föredrog Corelli medan de yngre hellre lyssnade till Nauman. Vid niotiden på aftonen serverades supén. I övrigt var det enkla nöjen man hängav sig åt - man lekte charader, blindbock och låna eld men självklart förekom också en hel del kurtis. Hovmannen Hamilton berättar att "middagen var knappt förbi förrän alla fruntimmer försvunno. Om aftonen syntes flera av dem åter med blossande färg, matta ögon, opudrade chingnoner, bevistande spek-taklet, superade, vilade för att begynna följande dag en lika levnad". Kungens teaterintresse tog ju också tid och det var många ur hovet som kallades in för olika roller - med varierande framgång. Mot hösten var kungen ändå tvungen att lämna sitt kära Gripsholm för att bege sig in till staden och alla plikterna. Då var dags igen att ta fram vagnarna, packa ihop allt igen och se till att hov, tjänare och all packning återvände till staden. Kanske var det till mångas lättnad eftersom den gamla Vasaborgen inte hade några större uppvärmningsmöjligheter och hovdamerna klagade över att de fick ta på sig flera par kjolar för att hålla värmen i de iskalla rummen. Men så snart Gustaf kunde så begav han sig åter till Gripsholms slott. Slottsfrun Marie 
|
Många ansåg sig orättvis behandlade och t.ex. hade grevinnan Ulla Höpken fått en stor fyrarrumssvit medan hennes syster Augusta Löwenhielm endast fått en vindskammare. Augusta var ursinnig av ilska och inte ensam om den saken, hovmannen Ekeblad skriver hem till sin hustru att "Här saknas ingenting, utom lakan, värme och dragfrihet." Greve Fersen klagade också, mest över att över att han "pudrade taket med peruken" i de låga rummen i Kavaljersflygeln. Lika missnöjda var också de som inte fick plats på slottet och tvingades till inkvartering hos de goda medborgarna i Mariefred. Det var säkert en prövning för medborgarna i den lilla staden. Inte heller räckte maten till att försörja alla utan man fick hämta varor från Stockholm, till hiskeliga kostnader.