2008-05-06​

Fabel om den ledsna Tuppen i Hönsgården

​

I hönshuset rådde djup oro. Tuppen mådde inte riktigt bra efter att hans favorithöna lämnat honom och hans än gång så stolt illröda kam slokade nu blekt i hans panna. Tuppen ville ju så gärna vara stark, lysande och karismatisk men det var som om all denna manbarhet plötsligt försvann när Fruhönan ville gå en annan väg i livet. De andra små hönsen trängdes kring honom för att söka trösta och uppmuntra honom att icke ge tappt, för han hade ju alla de andra små damerna kring sig som fanns där för honom i alla väder, men inget hjälpte och Tuppen gick där med sin nedsänkta kam och sprätte lite håglöst och gol klockan 7 bara för att det var hans arbete, men någon lust fanns där icke längre. Hönsen blev mer och mer påverkade av att deras ledare inte tycktes finna glädje i sina uppgifter längre och de fick löss, la få eller små ägg och betedde sig allmänt hönsigt. Fler och fler rymde sin kos till andra mer grönskande hönsgårdar och mer virila tuppar och en rymde t.o.m. med räven! Tuppen såg vad som hände men var så låst vid sin egen misär att han inte förmådde rycka upp sig trots alla entusiastiska familjemedlemmar och till slut var det bara en liten höna kvar; den trofasta lilla Mamsell. Efter mycket lock och pock lyckades hon få den gamle Tuppen att se sitt eget grand i ögat och att det inte är ens fel att tvenne trätas. Det som begynte med en ledsam skilsmässa och som senare ledde till att Tuppen på grund av sin djupa sorg, tappade omdömet och dömde sina käraste höns till utvisning ur hönsgården, slutade (efter visserligen lång tid) lyckligt,trots allt! Han insåg att han sett endast det han ville se, d.v.s. missämja och jakobinska stämplingar, medan sanningen var att det var hans sorg som skymt hans blick och som förvridit hans uppfattning om livet och sina allra mest oumbärliga vänner och i samma ögonblick han insåg detta, sprätte kammen upp i stram givakt och lyste rödare än någonsin och allt var åter fröjd och gamman i den gamla hönsgården och hönsen blev pånyttfödda och kläckte ägg stora som strutsens och med gyllene äggulor som lyste som solen!

​

Upplagd av Madame Lagercrantz