En sorgsen änka Kungamördaren Johan Jacob Anckarström har beskrivits som en hård man, helt i avsaknad av det behag som var kännetecknande för fint folk av båda könen. Det fanns dock en som älskade och sörjde honom – hans unga hustru.
Här ett brev som Gustafviana Löwen skrev några månader efter avrättningen till sin farbror Carl David Ankarheim:
Min nådiga oncle Det har behagat det obegripliga Öfverväsendet, at genom en oförmodad hastig bortgång ur Tiden rycka mig utur armarna en högst älskad Make, en öm far för fyra små Barn, som ännu knappast känna, än mindre kunna tolka Hjertats innerliga smärta öfver saknaden, och jag vågar säga en värdig medlem i samhället. Det är icke förgätenhet, som afhåller mig att sådant tillkännagifva och såmedelst fullgöra en ibland de käraste mig åliggande pligter, nej det är sjelfva ämnet hvars blotta åtanka, nästan stört mitt sinnes lugn, och detta icke utan skäl. Jag har ju förlorat alt och sett min välgångs afton innan Dagen ännu börjat, och det torde så tillskrifvas min enfaldighet att jag misstänker Himlen att numera kunna visa mig någon motsvarighet. Vid denna synpunct stannar min penna och jag slutar i den öfvertygelse, att min Nådiga Oncle jemte förlåtelse för mitt långvariga uteblifvande, uti händelserna tager en öm del och för öfrigt ej undandrager den sitt förtroende, som räknar för en vinning att kunna göra sig sådant värdig, jemte vänliga hälsningar till demoisellerna. Har jag äran framhärda med estime.
Min nådiga Oncles Ödmjuka Tjenarinna Gustafviana Löwen
Stockholm d. 10 juni 1792
(Ur Ridderstadska arkivet B55, Vadstena landsarkiv)
|
|
Gustafviana var 26 år när hon skrev brevet. Hon och Anckarström hade varit gifta i nio år. Gustafviana gifte 1799 om sig med häradshövdingen på södra Gotland, Bertel Rundberg. Äktenskapet slutade med skilsmässa. Rundberg blev avsatt från sin tjänst sedan han ertappats som kyrkotjuv. Det var hans egen bror, kyrkoherede i en församling på Gotland, som tog honom på bar gärning. 1803 dog Bertel Rundeberg efter att ha blivit vådaskjuten.  Johan Jacob Anckarström
Lasse Schulze 
|