Ekolsundsdräktens bärande

Ceremonimästaren L. von Hauswolff berättar i en handskriven berättelse om julen 1772: ”deras majestäter passerade julhelgen på Ekolsund och der inrättade hans Maÿt jule-aftonen den 24 December en uniforme att bäras då hofwet wistades på Kungsgårdarne.” Kungen och drottningen samt den kungliga familjen antog dräkten. Kungen gav nådigt tillstånd åt vissa herrar och damer vid hovet att bära den, men det var inte en dräkt som skulle bäras av alla. ”Af den lista, som bifogas”, skriver von Hauswolff, ”kan man se hwad wärde som Kung Gustaf den III satte på denna uniforme och blefwo ej andra [valda] än dem han just wille wisa utmärkt grace”.

Ovan är taget från Ekolsundsbladet. En liten artikel om dräkten och vilka som fick bära den. Läs mer i pdf:en Ekolsundsbladet (bläddra fram till sidan 2).

Bilden:

Gustav IV Adolf 1778-1837, Kung av Sverige.

Fredrika Dorotea Vilhelmina 1781-1826, Drottning av Sverige, Prinsessa av Baden. Kungen är 22 år och Drottningen är 19. Han bär Ekolsundsdräkt och hon empireklänning. Målning av Jonas Forsslund, Gripsholms Slotts samlingar.

Ur Ekolsundsbladet 12-2007

Gustav III införde 1778 den svenska nationella dräkten. Då hade redan en Ekolsundsuniform varit i bruk sedan 1772.

Julen 1772 införde kungen en dräkt, Ekolsundsuniformen, som kom att ha en distingerande roll för vissa utvalda och bland dem finner man också några av revolutionens män.

Ekolsundsdräkten var inte planerad som en dräkt för alla som vistades på lustslottet Ekolsund. På det sättet påminner den om de kungliga ordnarnas dräkter som bara var förbehållna de utvalda. Trettien herrar och femton damer fick vid sidan av kungafamiljen tillåtelse att bära den nya uniformen. Johan Fischerström omnämner den i sin dagbok och skriver ”Besynnerl: at icke alla som til Ekholmsund blifvit [inbjudne] om denna Uniformens bärande tilsagde [blivit]. Bland de utvalda fanns riksråden Ulrik Scheffer, Adam Horn, Hans Henrik von Liewen, Axel von Fersen och Fredric Ribbing, som enligt Fischerström vistades på Ekolsund under juldagarna, samt riksrådet Nils Bielke. Generallöjtnanten J. M. Sprengtporten som stod

för den ursprungliga revolutionsplanen och upproret i Finland hörde till de utvalda, liksom också generalmajoren Hampus Mörner som bistått hertig Karl i Skåne och generalen Fredrik Horn som hjälpt kungen i Stockholm under händelserna i augusti 1772. Till de på detta sätt hedrade militärerna hörde därutöver generallöjtnant Fredrik Posse, generalmajorerna Carl Sparre och också Charles Emil Lewenhaupt, som

öppnade och avslutade adelns överläggningar under riksdagen 1771– 1772 och som av Gustaf III utnämndes till lantmarskalk år 1789.

Den största gruppen utvalda utgjordes av hovmän med olika befattningar: överkammarherrarna Carl Piper och Gyllenstolpe, överhovstallmästaren Adolf Fredrik Lewenhaupt, överhovjägmästaren Carl Fersen samt kammarherrarna Taube, Örnfelt, Stenbock, Oxenstierna, Ehrensvärd, Nolcken och Posse. Av dessa hade Lewenhaupt och de två förstnämnda kammarherrarna morgonen den 19 augusti 1772 vandrat med Gustaf III till Arsenalsgården för att där inleda den s.k. revolutionen. Ytterligare: hovmarskalken Manderström, hovkanslern Sven Bunge och sex kavaljerer hos hertig Karl. När flera personer senare fick tillåtelse att bära uniformen var det just riksråd och hovmän som var främst företrädda.

Fruntimren som fick nåden att bära Ekolsundsuniform var riksrådinnorna Fersen, Ribbing, Bielke, Hierne, Scheffer, hovmästarinnan Fersen (g.m. Carl Reinhold von Fersen), grevinnorna Sparre (g.m. Carl Sparre), Piper (g.m. överkammarherre Carl Piper), Meijerfelt, Höpken, Lewenhaupt, Löwenhielm, kammarfröken Uggla, hovfröknarna

Duwall och Fleetwood. Flera damer kom efter den första uppsättningen att få tillstånd att bära dräkten. Senare utökades kretsen med flera damer p.g.a. deras egen ställning vid hovet eller genom sina män. Om friherrinnan Cederström, f. Voltemat, skriver von Hauswolff att ”hon feck denna faveur sedan hon uti Helmfelt spelt hans hustrus rôle till konungens höga nöje”. Skådespelet Helmfelt var ett av kungen själv författat drama i lantlig 1600-talsmiljö.

Mer att läsa finns i Eva Bergsmans avhandling om Nationella dräkten. Boken finns endast på antikvariat.

Slottsfrun Marie