Ebba Brahe

​

 
Lusthuset sett inifrån

Gustaf II Adolf har t.o.m skrivit sin namnteckning i taket. Att kungen dog 1632 på slagfältet i Lutzen verkar inte störa historien om lusthuset och namnteckningen ursprung, eller det faktum att det inte fanns blyertspennor 1636. Här sägs hon ha suttit och sörjt över förlusten av Gustav II Adolf som hon inte var god nog åt. Hon sägs ha sörjt genom att sjunga en glad och en sorgsen visa i lusthuset. Sedan Ebba lämnat lusthuset sjunger nu fåglarna hennes båda visor. Som en vacker skyddsande visar hon sig nu i parken och uppmanar till godhet och trohet. Allt detta är en magnifik och romantisk saga.

 Ebba Brahe föddes 16 mars 1596 dotter till Magnus Brahe och Brita Stensdotter Leijonhuvud.

Magnus Brahe, var född 25 september 1564 i Reval, död 4 mars 1633, greve till Visingsborg, riksråd, riksmarsk, riksdrots, hovrättspresident, Svea Hovrätts förste president. Son till Per Brahe d.ä och Beata Gustavsdotter Stenbock som dog samma år som Gustav Adolf blev kung. Hans mor var dotter till Johan den III!

Ebba blev som enda barnet moderslös och hamnade då helt naturligt vid hovet hos Drottning Kristina och änkedrottning Katarina Stenbock.  Här kan man läsa ut ”creme de la creme” och att det skulle betyda att de förälskade ungdomarna avbröt sin kontakt är inte troligt, ens efter att båda förmälts på annat håll.

Kärlek var ingen orsak till äktenskap på 1600 talet. En hjärtslitande brevväxling förekom mellan Ebba och GA innan det stod klart att ett äktenskap mellan dem ogillades. Brevväxlingen lär ha fortsatt intill Gustav Adolfs död 1632. Han var ju rikets högste. När sen Ebbas dotter Maria Sofia gifter sig med Gustaf Oxenstierna så är hon nära den styrande eliten i Sverige ur högfrälset.  Dotterns svåger var Axel Oxenstierna  (som betyder oxpanna på tyska) Drottning Kristinas förmyndare.

Se där så håller man sig på topp, det enda som räknades på 1600 talet intill våra dagar i frälsekretsar.

I hela sin uppväxt vistades Ebba Brahe vid hovet och var ”lekkamrat” och en kär vän till den blivande kungen. Hon tillhörde rikets förnämsta släkt, nummer ett bland de grevliga. I rakt nedstigande led från Joachim Brahe och Gustav Vasas syster Margaretha. Hon var hovdam hos änkedrottningen och Katarina Stenbock som  var den som satte stopp för äktenskapet med Gustav II Adolf, inte kungens kära moder.

För att mildra Ebba Brahes besvikelse giftes hon bort med den uppskattade och magnifika riksmarsken Jacob de la Gardie (som byggde Jacobsdal slott, sedermera Ulriksdals slott och Wenngarns slott vid Sigtuna ) och blev synnerligen lycklig, födde 14 barn och överlevde sin man och drev en hård regim på alla sina  gods och gårdar till sin död 1674. Hon bodde efter makens död en tid i slottet Makalös, sedan vid Götgatsbacken där hon avled.

Ebba Brahe hade många förtjänster men också 1600 talets adelsdamers ursinniga lust till lyx. Hon var slösaktig, fåfäng, hänsynslös och härsklysten. Hon var också driftig företagsam, praktisk och mycket självständig.

Att hon skulle sörja alltför mycket över Gustav Adolf syns överdrivet. Dels var kungen sällan i Sverige utan befann sig i Tyskland i hela 30 år, på krigsstigen mot allt som kunde generera krigsbyten av rang. Ursäkten var religion och att försvara den protestantiska tron. Att han sedan tjänade den tyska furste som betalade bäst antingen han var protestant eller hyllade den påvliga stolen i Rom talas det tyst om.

1600 talets människor var inte ömsinta, jämlika, romantiska eller benägna för känslopjunk med vare sig själva eller andra. Det var en hård tid och ett mänskligt mörker härskade åtminstone i Sverige. Frälset var värda något resten var drägg som man kunde göra som man ville med. Så vidare sentimental var nog inte Ebba Brahe över att bli förmäld med Jacob de la Gardie istället för landet konung. Möjligen saknade hon drottningkronan.

Detta ristade Ebba resignerat in i ett av  Stockholms  gamla slotts fönsterrutor, sedan Gustav Adolf lämnat Sverige och hunnit göra 2 nya telningar, med 2 olika madammer i rask följd.

"Jag är förnöjd med lotten min och tackar Gud för nåden sin."

Änkedrottningen (GA mor) skrev därunder:

#Det ena du vill det andra du skall
Så plägar det gå i dylika fall"

Ebba Brahe ägarinna till Bockhammars  bruk och flera andra  gårdar i Hedströmsdalen i Wästmanland. Hon intresserade sig mycket för sina bruk och såg till att järnet som framställdes var av god kvalité. ” Grevinnans Järn” kallades dom utmärkta resultaten av hennes bemödanden.

Ebba Brahe odlade bl.a rudor i Finland

Ebba Brahes dotter Maria Sofia Oxenstiernas gemål Gustaf Oxenstierna byggde samma år som det angivna lusthuset 1636, Tyresö slott. Hon var vacker och driftig och slog Ebba Brahe med hästlängder i verksamheter av olika slag.

För den som är med på noterna att Ebba Brahe inte sörjde Gustaf Adolf allt för mycket, kan jag nämna att jag kom till den uppfattningen vid mitt besök på Bockhammar den 23 augusti 2009. Inne i lusthuset var det en mild stämning men också en upprörd rent av stressad känsla. Framme vid fönstren kändes det som oroliga energier. Jag förnam känslan och orden ” det är så rörigt så rörigt” och att Lusthuset var en plats där Ebba Brahe kunde var ensam och borta från allt larm runt bruket för en liten stund. Ett vackert litet lusthus, mitt i en damm, i den sköna naturen vore en dröm för alla att vila sina oroliga sinnen i.