|
2008-04-08 Duka på 1700-tals vis! Vill du själv duka upp till en 1700-tals middag? Det är inte så svårt att göra en egen dukning i historisk anda. På Nordiska museet kan man se några olika dukningar från olika tider. Idag kan det vara litet knepigt att få tag i hela svanar att ställa på bordet och det är ganska dyrbart att införskaffa äkta bordsplatåer eller andra dekorationer som var högsta mode för ett par hundra år sedan. Men vi kan rutmangla dukarna, lägga besticken som man gjorde på 1700-talet och kanske har vi ett par silver eller tennljusstakar att ställa på bordet. Sedan är det bara att öva sig i servettbrytningens ädla konst. Det behövs inte mer för att få en 1700-tals inspirerad dukning. Finns det några vackra spetsglas i gömmorna, blåvitt porslin och silverbestick - ja då är dukningen så gott som fulländad. 
Rutmanglad duk kan man se att de hade på bl.a. Per Hilleströms målningar. Det var en vit linnedamastduk som lades i press så att det uppstod ett rutigt mönster. Det kan man ordna till ganska lätt idag med ångstrykjärn o mangel. Duken ska vara lång så den räcker ner till golvet. Servetterna var också i linnedamast och servettbrytningskonsten utvecklades under 1600-talet och ersatte skåderätterna som bordsdekorationer. Den enkla men vackra hovsnibben kan man alltid få till. Porslin var under 1700-talet högsta mode. När Ostindiska kompaniet började importera stora mängder porslin från Kina beställde adels- och de förmögna borgarfamiljerna vapenserviser – dvs. serviser med familjevapnet på. Många var i blåvitt och det finns vackra kopior att köpa idag, företaget Simply Scandinavia har massor att välja på. Bestick måste vi ha också och bordskniven blev vanlig först under 1600-talet; inom hov och aristokrati till en början. Den var från början spetsig så man lätt kunde fånga upp maten med den. På 1700-talet blev de silversmidda gafflarna med 3 klor vanligast för att under 1800-talet utökas med en fjärde. Kopior av 1700-talets vinglas finns att köpa litet överallt idag. Glasen ställdes inte på bordet utan vinet serverades av en betjänt, som fyllde på glaset och räckte fram det till gästen. När denne druckit ur ställdes glaset åter på brickan, bars bort till ett sidobord och sköljdes ur och sedan upprepades proceduren till nästa gäst. Ett annat sätt att servera vinet, vid intimare måltider när man inte hade betjänter närvarande var att glasen ställdes på ett separat bord med en sköljskål bredvid. Detta bruk försvann så småningom, till lättnad för många som själva ville styra sitt drickande under måltiden. I Anna-Johanna Grills dagbok från en resa 1788 berättas att hon hade svårt för de engelska sederna – där tilläts inte damerna dricka förrän en herre skålat med dem. De engelska sederna att skåla har många beskrivits vara en sed som tråkade mången till vansinne. Nu har du dukningen – nästa steg är att laga till mat från t.ex. Kajsa Warg. Men det återkommer vi till. Lycka till! Slottsfrun Marie |