|
2010-03-29 Betracktelser från en mörck marskvell … 
Jag fick söka länge efter en lämplig liten rubrik för att sammanfatta intrycken från en magisk kväll, tillbringad i, en länge sedan, svunnen värld. Dagen började nästan panikartat med dessa moderna problem görande sig gällande. Någonting tekniskt och synnerligen trivialt ville inte fungera på vägen till jobbet med resultatet av en uppkommen tidsnöd … och medföljande stress. Med sådana järtecken uppenbarande sig direkt på morgonen hur skulle kvällen te sig? Nåja, med dagens arbete överstökat så var det då dags att svida om till en annan tid och kvällens senvinterbal på Nyckelvikens gamla herrgård. I ett Stockholm fortfarande alltför mycket i vinterskrud, genom en kall och fukthöljd dimma så styr vi vår moderna ”charabang” genom de tjälspruckna grusvägarna mot Nyckelviken. Genom dimman ser vi redan på avstånd fagra damer och herrar passera i färggranna och vackra 1700-talskostymer. Vi hälsas välkomna av våra värdar på föreningen Slottsfrun och tar plats i det s.k. biljardrummet på Nyckelviken där en värmande bischoff serveras med lämpligt tilltugg. En dansförevisning sätts snart igång. Nätta damer och lika viga herrar äntrar golvet och visar hur dans, i form av anglaiser och menuetter, genomfördes i fordone tider. Efter att ha betraktat detta spektakel retirerade vi till huvudbyggnaden där en ljuv sångfågel gav prov på salongsmusik av yppersta världsklass. Med en inlevelse av sällan skådat slag bjöd vår Prima Donna på hela sitt repertoir av passionerat kunnande. Samtidigt som de dansanta damerna och herrarna återvände från biljardrummet kallades sällskapet till bords för att inmundiga middagen. En ytterst välsmakade anrättning njöts av de närvarande. Ljudnivån och munterheten höjs i takt med de välsmakande rätterna och dryckerna och det är snart dags för kvällens musikaliska underhållning att fortsätta. Sällskapet kliver upp en trappa i huvudbyggnaden, till den gobelängprydda salongen där kaffe och avec inmundigas. Plötsligt händer någonting rent och skärt magiskt, i alla fall för denna grova och otympliga militair och nykomling i detta nobla sällskap. En pudrad man med en något drucken röst tar till orda, bara ett par stunder senare förstår man att detta är en av kvällens underhållare som tar sin plats på estraden. Thord Lindés kvartett stämmer upp sina stråkar och … trollbinder oss lyckligt närvarande med en musikalisk potpourri i bästa Bellmananda. Inlevelsen och passionen i framförandet är starkt slående. Jag kan personligen intyga att jag för första gången verkligen förlorar mig själv i såväl tid och känslor som kanske aldrig förr. Jag blickar hastigt runt i rummet och konstaterar att jag nog inte var den enda som rycktes iväg någon annanstans i tid och rum. Det är nästan en andäktig stillhet precis efter musikstyckena innan vi förstår att visa vår uppskattning till de musikaliska genierna som fångat våra själar. När de till slut nästan skämtsamt spelar upp till Gubben Noak, i en sällan hörd variant, börjar vi ana att det musikaliska tyvärr är på väg att ta slut … alltför tidigt. Vid frågan om de har släppt en skiva får man nästan ett förläget nej. Herreminje, vilken förlust för det uppskattande följet! Som tur är har någon spelat in detta med hjälp av moderna teknikaliteter! Dags så för kvällens förströelser, lekar. Madame Maria tar till orda och damer och herrar sätts ned på en rad stolar, rygg mot rygg. Efter noggranna instruktioner så höljs rummet snart i munter aktivitet. Jag tror att vi beskådare såväl som de mer deltagande uppskattade de lustiga tilltagen på ”lekgolvet”. Kvällen fortsätter med lotteridragning … som ger ytterligare munterhet åt en redan magisk kväll! Man nästan bara väntar på att objektet för dessa människors entusiasm och beundran, skall komma farande i en vacker droska, omgiven av sin hovstat. Jag dryftar mig till att påstå att hans majestät, konung Gustaf den Tredje, skulle ha trivts synnerligen väl denna kväll. Det var nästan vemodigt att avsluta kvällen, att kliva in i en motordriven kaross och obarmhärtigt ryckas tillbaka till verkligheten … eller vad var det som var riktigt verkligt ikväll? Inlevelsen hos de närvarande, Desirées vackra röst, Tords magiska tolkning av den gode Carl Michael och det enorma arbete som gjorts av värdarna. Jag nöjer mig med att säga ett stort och djupt tack till er, ALLA! Ni visade en grov soldatbuss en glimt av er värld, en värld som jag uppskattade mycket! På återseende, förhoppningsvis snart igen Furir Nieminen Kongl Lif Gardiet |