|
2010-11-16 Gustaf III:s Wänners sammankomst å Bellevue i octobre anno 2010 En mörk, kulen sen eftermiddag samlades vi wännerna i caféet på Bellevue. Det blev en uppslupen afton i glada wänners lag. 
Vid ankomsten blev väl trakterade med Mamsell Helenas wälkomstsup och Mamsell Anitas smakliga sandwichar. Som vädret tillät kunde vi vistas ute i trädgården innan mörkret gjorde det omöjligt att se något och då drogo vi oss inomhus i den goda värmen. Väl inomhus tändes alla ljusen och vi samlades kring det s.k. gående bordet. En nymodighet som passar precis när det är ont om utrymme för betjänterna. Till bordet bidrog Monsieur Fogelberg med en värmande soppa efter gammalt familjerecept och undertecknad hade låtit göra några pastejer och några andra mindre rätter efter vanligheten. Mamsell Helenas citronbudingar afslutade anrättningarna till yttersta behag. Sedan fortsatte aftonen under stor munterhet. Det trakterades både luta och sjöngs allehanda sånger av herrarne Eric, Lennart och Lars. Vi andra stämde upp i Gustafs Wänner sång som i andra versen accompanjerades av stampande och plingande i glasen. Ja glädjen stod högt i tak denna afton. Sent om natten bröto vi upp och gick hem var och en till sitt - nöjda och glada efter en lyckad sammankomst. Vi ser mycket fram emot nästa gång. 
Det lilla caféet vid Bellevue Nymodigheten Gående bord Bellevue är verkligen en historisk plats År 1757 byggdes gården av hovmålaren Johan Pasch. Den ritades av jean Eric Rehn i rokokostil men av den ursprungliga inredningen finns ingenting kvar. Idag är gården renoverad i 1700-tals stil och har några verkligt trivsamma rum på övervåningen som går att hyra. Efter Johan Paschs död övertog Jean Eric Rehn gården men hade inte råd att ha den kvar utan sålde den till överståthållaren Carl Sparre. Denne uppförde en träbyggnad intill den ursprungliga gården och denna nya byggnad kallades träslottet. Hela området kom att kallas för Bellevue och Fredik Magnus Piper gjorde om trädgården och marken i engelsk stil. Gustaf III köpte in hela egendomen som sommarnöje för kungafamiljen och hovet efter Sparres död. I sin bok om "Gustaf III och Det ofullbordade slottet" berätta Nils Erik Landell hur Gustaf III ville överlämna Bellevue som en gåva till sin bror hertig Karl och så här skriver Hedig Elisabeth Charlotta: "Icke desto mindre inköpte kungen stället av arfingarne och det blef såsom donation med mycken pomp och ståt överlämnadt till hertigen på dennes födelsedag den 7 i denna månad, hvarvid till och med en liten fest gafs på Bellevue". Gustaf III:s syster Sofia Albertina skildrade festen i ett brev den 11 oktober 1791 från Drottningholm till friherrinnan Ehrencrona, född Rudenschöld: I fredags måste vi göra litet noggrannare toalett än vanligt till frukosten, vid hvilken vi infunno oss i vanlig tid. Vid densamma blef jag befalld att följa med; jag for dit i min lilla kalesch. Hertiginnan och hennes damer vovo äfven befallda dit, likaså alla, som tillhöra hertigens hof, det var nämligen hans födelsedag. Grefve Karl piper, m:me de S:t Priest och all öfvriga här boende damer samt ett tjugotal herrar voro också med. Vid framkomsten till Haga stego vi ur där det gamla huset förr har stått, och vi gingo ombord på gondoler, som förde oss öfver vattnet till Bellevue. Vi gingo till fots fram till byggnaden där hertigen emottogs af sin kaptenlöjtnant Rosén, som öfverlämnade ett donationsbref på lägenheten, sådan som den är; hertigens flagga hissades och hans drabanter stodo på post vid ingången; man gick in i det lilla huset till vänster, där den franska truppen uppförde ett proverb, hänsyftande på dagens betydelse samt gåfvan och sjungo några kupletter. Sedan vi gått igenom rummen serverades en dejeuner, hvarefter vi uppsökte gondolerna som förde oss tillbaka till Haga, där vi åto middag." Hertig Karl hade emellertid inte råd att behålla gården då det visade sig att den var högt intecknad och han skulle bli tvungen att själv betala dessa räntan. Han tackade därför nej till gåvan. En som glatt sig åt Bellevue men blev djupt besviken över att maken tackat nej till gården var hertigens hustru, H E Charlotta, som skriver följande rader i sin dagbok: ".... det ser atlltå ut, som om min förhoppning, hvaråt jag så mycket glatt mig, att kunna få mig en liten egendom i Stockholms omgifvningar ej skulle kunna gå i fullbordan, utan att mitt öde allt fortfarande kommer att blifva att kastas från den ena kåken till den andra, hvilket sannerligen ingalunda är behagligt". Jag säger det igen - köp boken ni som är intresserade av Gustaf III och Haga. Boken är så intressant och har så mycket spännande detaljer om både Gustafs hov, slott, gårdar och omgivningarna runt Brunnsviken. Slottsfrun Marie |
