|
2010-11-27 Bref för december månad 1786 från Stockholmur Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok 
Om magnetismen "Vårt århundrade har på senare tid utmärkt sig genom åtskilliga uppfinningar, af hvilka dock den utaf luftballlonger ännu icke visat sig kunna vara till någon verklig gagn och ej heller torde någonsin kunna blifva det. En betydligt mera märkvärdig upptäckt har man däremot gjort uti magnetismen, hvars natur och orsaker man likväl änni icke känner, och det kommer nog dröja århundraden, innan man fullkomligt kan komma underfund med dess hemligheter. Det förefaller verkligen otroligt, huru personer, som fallit uti magnetisk sömn, kunna tala och huru den magnetiserande på detta sätt kan söfva en människa och endast genom att stryka henne med handen utan några läkemedel bota henne från sjukdomar. Det allra märkvärdigaste är, att en sålunda insöfd kan bota sig själf och bestämma hvad han skall göra och huru ofta han skall insöfvas. Jag har emellertid själf bevittnat detta och sett, huru personer efter flera eller färre seancer blifvit botade. det finnes flera olika sätt att magnetisera, somliga snvända mekansiska medel såsom t.ex. en baguette, hvaremot andra endast stryka med handen på den, som skall magnetiseras. hvad skall det väl blifva af alla läkare och deras läkemedel, ifall magnetismaen vinner spridning och blifvr allmänt känd. ja beklagar verkligen dessa herrar, men de måste väl rymma fältet för en mäktigare vetenskap. ty efter allt att döma är i sanning magnetismen det allra fullkomligaste man gärna kan tänka sig." Spännande - vad var då denna magnetism för något? Enligt Wikipediga så lockades överklassen på 1700-talet av nyheten "den animalamagnetismen". Magnetisörerna använde den nya vetenskapen till att bota sjukdomar och var hälsogörande men det övergick så småningom istället till att bli seanser. I Stockholm uppstod det under 1780-talet något som hette Harmoniska Societen och det följdes så småningom av Exegetiska och Philantropiska Sällskapet, ett Swedenborgianskt sällskap där magnetismen användes som en länk till andevärlden
Animal magnetism är en term för den kosmiska "magnetism" som läkaren Franz Mesmer hävdade finns överallt och som påverkar djur och människor. Utifrån den lanserade Mesmer den animala magnetismen som en terapeutisk behandlingsmetod. De magnetiska kurerna mot olika sjukdomstillstånd hade en enorm dragningskraft på parisarna och var på sin tid "the talk of the town". Mesmer hade utvecklat en särskild behandlingsmetod, där patienten ombads vidröra särskilda metallrör för att på det sättet överföra "magnetism" till kroppen. Denna procedur antogs kunna återställa den naturliga "animala magnetismen" till sin rätta balans. Efter en rad dramatiska reaktioner - som transliknande tillstånd, konvulsioner och minnesbortfall - inföll symptomlättnad. Patienter som lät sig mesmeriseras kunde alltså återfå känseln i bortdomnade lemmar eller blev förmögna att röra någon del av kroppen som tidigare varit förlamad.
Mesmers påstådda magnetism kunde nu avfärdas och han råkade i vanrykte som kvacksalvare. Kommissionen hade funnit en förklaring, men hade samtidigt, alldeles oavsiktligt, råkat på en ännu större gåta - nämligen fantasins enorma inflytande och föreställningsförmågans makt. Metoden fick ett uppsving i flera europeiska länder under första halvan av 1800-talet. I Sverige gav läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld 1815-1821 ut tidskriften Journal för animal magnetism och skrev flera böcker i ämnet. Som kuriosa kan nämnas att animal magnetism förekommer också i P.O. Enquists roman Magnetisörens femte vinter. Mesmer räknas i dag vanligen som den förste som lyckades använda hypnos som behandlingsmetod, även om han själv kanske trodde att han upptäckt hur man på olika sätt kunde påverka kroppens magnetiska energi. Vidare menar man att Mesmers klientel i stor utsträckning bestod av hysteripatienter. Läs mer: Världen sedd som en partikelhop eller ett kraftfält |
Utdrag från Wikipedia
Mesmers metoder granskades 1784 av en kommission under ledning av Benjamin Franklin (som vid denna tid var USA:s ambassadör i Frankrike). Kommissionen kunde snart konstatera att det inte fanns någon magnetism eller elektricitet i metallrören. Inte heller blev de skeptiska kommissionärerna nämnvärt påverkade av att själva genomgå behandlingen. För att kunna förklara de dramatiska reaktioner som många patienter uppvisade inleddes en serie experiment, där några av Mesmers patienter som sades vara särskilt mottagliga för magnetism ingick. I ett av experimenten togs försökspersonerna till en trädgård, där de fick veta att ett av träden i förväg hade blivit magnetiserat. Med förbundna ögon leddes nu försökspersonerna in i trädgården och uppvisade tydliga symptom vid flera olika träd. I rapporten skrevs senare att effekten av Mesmers metod inte var att hänföra till den påstådda animala magnetismen, utan måste anses vara ett utslag av patienternas egen fantasi - d v s deras inlevelse i och tro på att behandlingen skulle medföra en symptomlindring, en tidig förståelse av det som inom modern socialpsykologi kallas för förväntanseffekt, eller inom medicin placeboeffekt.