Aaron Isaac - historisk jude i Sverige

av Tommy Hansson

Aaron Isaac (Aron Isak) föddes i en judisk familj i Treuenbrietzen nära Berlin i tyska Brandenburg 1730 och dog i Stockholm 1817. Han är historisk såtillvida att han var den första person av judisk eller mosaisk trosbekännelse som tilläts arbeta och bosätta sig i Sverige utan att behöva konvertera till den lutherska varianten av kristendom.

Aaron Isaac livnärde sig i unga år som gårdfarihandlare, en vanlig sysselsättning för judiska män. Tidigt lärde han sig emellertid sigillgravörens yrke, och i syfte att vidareutbilda sig inom denna profession flyttade han i unga år till den dåvarande universitetsstaden Bützow i hertigdömet Mecklenburg-Schwerin. Isaac gick här i lära hos en etablerad sigillgravör, samtidigt som han försörjde sig som försäljare av så kallade galanterivaror. Han kom även att under en tid vara verksam i Stralsund.

Isaac kom i Mecklenburg-Schwerin i kontakt med svenska officerare och fick av dessa talrika uppdrag att gravera sigill. Genom dessa kontakter fick han reda på att det i Sverige rådde akut brist på sigillgravörer och beslöt sig därför att pröva lyckan i Sverige.

Till Sverige och Stockholm anlände Aaron Isaac 1774, vilket snart uppmärksammades av dåtidens näringsliv och press. Tidningarna skrev spaltkilometer om denna exotiska person och detta ofta i grovt förklenande ordalag med användande av de vanligaste antisemitiska schablonerna. Isaac medger i sina nedtecknade minnen, som skrevs på en västjiddisch dialekt som senare översattes till svenska, att han var mycket besvärad av dessa skriverier, som lästes av dåtidens makthavare i politik och näringsliv.

Aaron Isaac gavs vid sin ankomst beskedet, att han var mycket välkommen att slå sig ned i Stockholm och utöva sitt yrke. Dock bara under förutsättningen, att han uppgav sin mosaiska tro och omvände sig till kristendomen i det starkt lutherska Sverige. Isaac gav sig dock inte, han hade ingen tanke på att konvertera, eftersom judendomen var "den tro vilken han var född och besluten att dö inom för att om möjligt föra sin själ till frälsning."

Detta hade inte de svenska myndigheterna räknat med, ty ingen jude hade tidigare fått rätt att leva och verka i Sverige utan att uppge sitt ursprungliga troskoncept. Aaron Isacs ärende blev sålunda föremål för behandling i ett flertal rättsinstanser innan Isaac slutligen fick godkännande från själve konung Gustaf III att utöva sin tro i Sverige. Det var en tålamodskrävande och stundom uppslitande process, om vilken Isaac berättar i sina minnen.

Enligt uppgift skall Isaac ha fått det slutgiltiga beskedet att han var välkommen att slå sig ned i Sverige för gott, och samtidigt tillåtas aktivt utöva sin judiska tro, av konung Gustaf och Stockholms överståthållare Carl Sparre på Slottsbacken i Stockholm. Det skall framförallt ha varit uppbackningen från Sparre som ledde till det positiva beskedet.

Nu fick Aaron Isaac därjämte tillåtelse att skicka efter sin familj, släktingar och vänner, bland andra brodern Mordechai, från Tyskland. Omsider hade han rekryterat tio vuxna män, minjen, vilket enligt judisk sed krävdes för att hålla gudstjänst. 1779 fick man tillstånd att etablera Stockholms första synagoga på Själagårdsgatan i Gamla stan. Denna kom att tjäna som gudtjänstlokal för den judiska kommuniteten i Stockholm fram till dess att Stora Synagogan på Wahrendorfsgatan stod färdig i slutet på 1800-talet.

I de gamla gudstjänstlokalerna flyttade en polisstation in, och numera huserar där en känd arkitektfirma. En besökare kan av inredningens detaljer dock lätt dra slutsatsen, att här har en tidigare synagoga funnits, bland annat är den tidigare kvinnoläktaren väl bevarad.

Den nya synagogan, en av tre i dagens Stockholm, hade ritats av den kände arkitekten F. W. Scholander och har beskrivits som ett "skrytbygge" med uppgift att manifestera den judiska församlingens status. Judarna i Stockholm hade nämligen på relativt kort tid etablerat sig som en framgångsrik gruppering med en i många fall stark ställning inom huvudstadens närings- och kulturliv där namn som Bonnier, Sachs, Josephson, Nachmanson och Hirsch inom ett par generationer hade tillskansat sig starka och inflytelserika positioner.

Det 1782 antagna så kallade Judereglementet fastslog att bekännande judar, förutom i Stockholm, fick verka och bedriva gudstjänst i Norrköping och Göteborg, sedermera även i Karlskrona.

Aaron Isaac gjorde på kort tid en framgångsrik karriär i det gustavianska Sverige, inte bara som sigillgravör utan också som köpman, och vid utbrottet av Svensk-ryska kriget 1788 utsågs han till arméleverantör och reste till krigsskådeplatsen i Finland. 1789 fick Isaac yttermera titeln "hovleverantör". Under kriget i Finland blev Isaac involverad i en olaglig penningväxlingshärva med anknytning till de så kallade fanérhjelmarna, en sorts växlingspapper som gällde som kontanter, men frikändes från alla misstankar om oredligt förfarande.

I sinom tid uppstod slitningar inom den judiska kommuniteten, icke minst beroende på att Aaron Isaac av somliga uppfattades som väl maktfullkomlig. Detta ledde bland annat till att det anlades två judiska begravningsplatser i Stockholm, belägna i Kronobergsparken respektive Alströmersgatan på Kungsholmen. Båda var i bruk från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Aaron Isaac och hans hustru är begravda på den sistnämnda, som kallas Aronsberg.